Idel glädje

 
Det är först när vi är oberoende av skapade ting, liksom av andra människor, som vi kan börja värdesätta dem och älska dem på allvar, skriver Thomas Merton.
Fastan behöver förstås mot den bakgrunden. Det oberoende Merton, och hela den kristna asketiska traditionen talar om, är inte ett oberoende av ting eller människor i sig utan av deras påverkan på våra liv.
Merton skriver: ”Den människa som älskar sig själv mer än Gud, älskar saker och personer för de fördelar hon själv kan få ut av dem.”
Därför är fastan, eller askesen, inte ett avståndstagande. Den är vägen till ett mottagande. Ju mer beroende vi blir av Gud, desto mindre beroende blir vi av denna världen. I det oberoendet kan vi ta emot världen, både ting och människor, inte för vad de ger oss utan för vad de är i Gud. Ett mottagande som är idel glädje.