När den andliga stumheten hävs

I lektionariet har vi den här veckan läst om hur en ny era av profter tar sin början i Israel. Den förste i raden av dessa är Samuel, en profet i Moses anda, som spelar en viktig roll både i kulten och för landets politiska utveckling. Samuel är såväl präst som profet med ett betydande politiskt inflytande i Israel. I en tid av förtryckande klerikalism är den autentiske profeten även den tillförlitlige prästen. Och det är genom denne Herren framträder som folkets ledare.

Kallelsescenen, nedtecknad och bevarad för eftervärlden, är en av Bibelns vackraste. Pojken Samuel, som genom ett Guds ingripande har fötts av den barnlösa Hanna, får besök av Gud om natten. Av tacksamhet till Gud för den son de fått på sin ålderdom hade hans föräldrar lämnat honom för utbildning hos prästen Eli i helgedomen i Shilo. Men trots att han sov i Herrens hus hade den blivande profeten ännu inte lärt sig känna igen rösten från himlen. 

När Herren söker kontakt med honom är han osäker på hur han ska tolka sin upplevelse. Varje gång Gud ropar hans namn springer Samuel in till prästens sovkammare i tron att det är Eli som kallat på honom. Men prästen avfärdar det hela som inbillning. Först när samma sak upprepats tre gånger går det upp för Eli vad som håller på att hända. Gud talar till pojken! Samuel får rådet att vid nästa besök svara: ”Tala Herre, din tjänare hör” (1 Sam 3:9). I det ögonblicket återvänder den profetiska karisman till Israel. Den andliga stumheten hävs genom ett gudomligt initiativ.