Medömkan

Vad fastan är för oss vet vi. Men vad är fastan för Gud? 

När vi under fastans första dagar läser igenom Jonaboken, får vi ett viktigt svar: det är en tid då Herren grips av medömkan. Vi påminns om det ord som enligt rabbinerna utgör den viktigaste utsagan om Guds väsen i den hebreiska Bibeln, första gången uttalat vid Sinai, därefter upprepat igen och igen i psalmerna och hos profeterna: 

Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede, rik på kärlek och trofasthet.

När profeterna talar om Guds vrede tecknar de inte bilden av Gud som kolerisk eller lättretad. Något sådant som vrede för vredens skull finns inte hos Gud. Det kan bara sägas om kärleken. Hos profeten Jesaja framträder denna kontrast mellan kärleken som består och vreden som förgår: 

Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor kärlek tar jag dig åter. Jag dolde mitt ansikte för dig i häftig vrede ett ögonblick, men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek. (Jes 54:7–8)