Med barnet som liturg

 
Profetian i Jesajaboken 11 fortsätter med orden:

Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.

Vad ormen är en bild av är uppenbart. Barnet som inte räds ormen har Jesaja tidigare profeterat om: ”Ett barn har fötts, en son är oss given.” Ambrosius av Milano skriver i slutet av 300-talet i en kommentar till Jesaja 11:8: ”Guds ord blev människa, stack sin hand i ormens håla, avlägsnade giftet och tog bort synden.”
Den profetiska poesin tecknar här visionen av en framtid där Guds shalom omfattar hela skapelsen.

Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.

Även djuren omfattas av frälsningen i profeten Jesajas framtid. Det är en vision av en helig lek på en upprättad jord, en kosmisk liturgi med barnet som oskadliggjort ormen som liturg och lekledare.