Ledarskap i Kristi anda
Nilos av Ankaras allegoriska läsning av Gamla testamentet är karaktäristisk för den tidiga kyrkans bibelutläggning. Ur den hebreiska Bibelns berättelser vaskar han fram vägledning för sin egen samtid. Som när han läser om de olika detaljerna i templet. I kärlet för tvagning som vilade på tolv tjurar (1 Kung 7:25), och i lampstället som gjordes i ett stycke av rent guld (2 Mos 25:31) utläser Nilos följande:
Lampstället är en bild av den som vill upplysa andra: han måste vara pålitlig och fast grundad, fri från halvhet och tomhet. All ytlighet hos honom måste avlägsnas om han ska kunna tjäna andra som ett exempel i helighet. Och tjurarna som bär upp kärlet betecknar hur den som åtar sig en sådan tjänst inte får väja för det som kommer i hans väg. Han är skyldig att bära de svagares bördor och synder så länge det inte innebär att han själv utsätter sig för fara. För om han ska kunna bistå dem som söker sig till honom för att bli renade från sin synd, måste han till viss del själv låta sig besudlas, så som kärlet med vatten tar emot smutsen från dem som tvättar sina händer där. Den som talar om lidelserna och befriar andra ur deras grepp undgår inte att påverkas, eftersom man bara genom att tala om dem fläckas i sitt sinne.
Det är ett ledarskap i Kristi anda och efterföljd som Nilos av Ankara företräder. Den som inte vill bli nedsmutsad kommer inte att bli inblandad. Så som Kristus bar världens synd – i sin kropp blev gjord ”till ett med synden” (2 Kor 5:21) – så måste en sann själasörjare vara villig att solidarisera sig med syndaren, om än inte med synden. I bikten liknar själasörjaren tvagningskärlet i templet, det som betecknande nog kallades ”Havet”, stort nog att rymma världens svärta.
Medveten om att de krav som ställs på den som ska vara en andlig ledare kan tyckas höga, förklarar Nilos att syftet med att han skriver som han gör inte är att avskräcka människor från att ge andlig vägledning. Men vad han med emfas vill betona är att uppgiften kräver mognad, erfarenhet och inre förberedelse. Man kan bara vägleda andra genom ett landskap där man själv är hemmastadd. Som Nilos uttrycker det:
De som försöker vägleda människor enbart genom vad de hört från andra, riskerar att bli påkomna med att motsäga sig själva eftersom deras undervisning är lånad. … När man saknar stabilitet i sitt eget liv, kommer de karaktärsdrag man försöker odla hos andra aldrig att slå rot.
