Lättnadens ledare
Den filokaliska traditionen, som under tidig medeltid fick ett andligt centrum på det heliga berget Athos, påpekar hur illa det kan gå när människor med stort självförtroende men grund och grumlig självinsikt, kliver in i rollen som ledare. När drivkrafter som bekräftelse och belöning döljs bakom en from retorik, blir ledarskapet en arena där människan gör sig bred.
Grunden för ett ledarskap som har en lättande inverkan på omgivningen är andlig mognad. Det handlar inte om att vara felfri och osårbar, utan om att äga ett mått av den inre frihet som i denna tradition kallas apatheia: fri från behovet att i alla lägen försvara eller förklara sig, från den giriga driften att kommentera och recensera varje inlägg i en diskussion. Det grekiska ordet apatheia står för den inre förankring och frihet som är en förutsättning för att kunna älska utan baktankar.
En sund självkänsla yttrar sig inte i självsäkerhet, utan i den ”frid som varken bekymrar sig om beröm eller klander, kritik eller smicker”, som Thomas a Kempis uttrycker det. Den som genom stillhet (hesychia) förvärvat ett mått av apatheia blir varken uppblåst eller modlös av recensioner och resultatrapporter i ena eller andra riktningen. Hon är fri och kantrar inte åt vare sig självöverskattning eller självförakt.