“Hennes ansikte lyste som solen”
I skriften Jakobs protoevangelium från slutet av 100-talet berättas följande:
På sin dödsdag låg Maria i sin bädd och väntade på döden med stor glädje. Vid tredje timmen fylldes rummet av ett förunderligt ljus, taket liksom öppnades och de närvarande såg en märklig syn. Herren Jesus själv steg ner med änglar för att hämta sin moders själ.
Guds moder ropade: ”Min själ lovar Herren och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare, ty Han har sett till sin ringa tjänarinna!” Änglarna sade med Gabriels ord: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig: välsignad är du bland kvinnor!”
När de närvarande närmade sig Maria såg de att hennes ansikte lyste som solen och en doft av vällukt fyllde rummet.