Guds skugga
I novellen ”De synskadades demonstration” i Martin Lönnebos bok Det visa hjärtat (Norstedts 1989) kommer längs byvägen legioner av dem som inte var sedda, de som inte räknas, de som blev över ”med stor sorg utan tillgång till tårar och med smärta utan förklaringarnas lindring”. Författaren sitter under ett träd och tittar ner på sitt fullskrivna predikomanus. Han ser att det är fullkomligt tomt. ”Åtta tomma små vita blad, så blanka att alla ord som åter vill ta dem i besittning måste halka och slå sig fördärvade.” Och han konstaterar:
Guds seende och hans sanna godhet måste vara så skilda från våra förställningar som ljuset är från mörkret, ja än mer, långt mer.
Och vår allgodhet är sannerligen inte möjlig därför att vi är hänvisade till att äta varandra. Det är detta fruktansvärda urfaktum, som skapar urskulden och urvreden, som är ett gudsbevis, ty en så oerhörd skugga kan endast en Gud kasta.