Fångad av kärlek

 
Fastan är en tid att bli infångad av Guds kärlek. Som det heter i den tjugotredje psalmen: Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv.
Följa är ett kraftfullt aktivt verb. Gud förföljer oss med sin godhet. Han vill bli vårt enda begär. Vi kommer inte undan, till sist hinner han upp oss och håller fast oss i ett stadigt grepp. Ändå gör vi vårt bästa för att hitta flyktvägar. Vi låter oss drivas av alla möjliga befängda begär: girighet, fruktan, självförsvar, ängslan. Är det för att vi inte vågar lite på en sådan godhet, utan tror att våra egna ansträngningar är bättre än Guds barmhärtighet?
Fastan är en tid att sluta fly. Gud har inte avsett ett liv i ständig oro för någon enda människa. Hans avsikt är att vi ska leva omfamnade av nåd. Men först måste vi tillåta honom att gripa oss.