Ett utvidgat förbund
När profeter som Jeremia börjar tala om ett ”nytt förbund” anar vi hur Torah är en väg till visdom ännu dold i framtidens sköte. Ingen är tydligare i den saken än Jesus från Nasaret: ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där.” (Luk 16:16)
I Kristus får Lagen stor bokstav. I honom utvidgas förbundet, bortom etniska och territoriella gränser, till att gälla alla folk. Paulus skriver: ”Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham.” (Gal 3:7) Och han förtydligar: ”Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron”. (Gal 3:14) I Kristus expanderar Israel till en universell gemenskap och genom Anden skrivs Torah i människans hjärta.
När Jesus ignorerar lagens strikta krav på utjämning – ”öga för öga” – upphäver han inte lagen men fullbordar den. Han erbjuder ett nytt sätt att se på världen och dess brott. Jesus tillåter inga som helst repressalier. Inte ett iota. Nu gäller ande. Inte bokstav. Bergspredikans instruktioner tar den tidigare lagstiftningens plats. Jesus förkunnar människan i ny version, verifierad i honom själv, när han bjuder oss att lägga ned svärdet och avlägsna ordet ”fiender” från vårt språk och vårt sinne. Hans ord och handlande på korset svarar intill minsta stavelse mot den undervisning han gett.
Men denna undervisning kan inte fångas i en syntes eller en uppsättning regler. Evangeliet tillhör en annan kategori än Mediens och Persiens lag. Om vi försöker göra regler av Jesu ord kommer de att motsäga varandra. Vad evangelierna förmedlar är ett ethos buret av ett patos. Eller med Paulus ord: ”Kristus i er!” Och Jesus säger inte detsamma till två människor, om än sanningen förblir densamma. Redan Torah är fylld av denna anda.
