Ett brev som gör skillnad

 
Överrabbinen Jonathan Sacks skriver i en kommentar till Jeremias brev till sina landsmän i exil i det tjugonionde kapitlet av profetens bok: ”Det är ingen överdrift att säga att Jeremias anvisningar till sina landsmän i exilen på ett avgörande sätt kom att påverka det judiska folkets historia under 26 sekel framåt, kanske indirekt även den västerländska civilisationen i stort”.
Vad är Jeremias budskap till de deporterade? Han vill få dem att våga tro att en minoritet kan vara skillnaden mellan blomstring och dekadens i en kultur.
Den är ingen enkel väg Jeremia förespråkar. Den innebär att man är aktivt engagerad i sitt samhälle och på samma gång grundligt förankrad i en tro som majoriteten inte delar. Man lever som människor i allmänhet: bygger hus att bo i, planterar trädgårdar och äter dess frukt, gifter sig och får barn.
Man avstår från att uppträda som kverulantiska kritiker av andras sätt att tro och leva, utan önskar sina medmänniskor gott. Framför allt lever man i bön för sin omvärld och för sig själv. ”Be till Herren för staden”, säger Jeremia. Allt i övertygelsen att det är långt mer fruktbart, än att förfasa sig över förfallet och önska sig bort från världen.