Ansikte mot ansikte

När det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå (1 kor 13:10).

Vägen från barn till vuxen är, med en biblisk metafor, en utveckling från att se ”en gåtfull spegelbild” till att se ”ansikte mot ansikte”. Det är en väg från det begränsade, som försvårar för oss att klart se den andres ansikte, till det fullkomliga: den kärlek som inte är stridslysten, inte skrytsam, inte uppblåst, inte utmanande.

I Paulus berömda hyllning till kärleken motsvarar beskrivningen av kärleken en integrerad människas erfarenhet av tillvaron. Världen är inte längre en plats för jämförelse och rivalitet. Den integrerade människan är en universell människa. Hon har, med Nya testamentets språk, blivit ”allt för alla” (1 Kor 9:22). I denna upplevelse av djup inre frihet – ”Andens frihet” – blir människan hel i ordets verkliga mening: hon ser världen som en enda, trots att den ännu är djupt splittrad.

Här får begreppet ”universell” sin rätta innebörd. Det betecknar en livshållning som utesluter aggressivitet och självhävdelse, eftersom den förmår se hur sanningens ljus framträder i en mångfald av uttryck, somliga klarare än andra. Den integrerade människan ser inte längre världen ur ett begränsat perspektiv, hon ser helheten. Just så beskriver Paulus den mogna människan: ”När det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.”

Herre, gör oss allt mer lika dig. Ge oss enkelhet utan ovärdighet, kyskhet utan hyckleri, tålamod utan överlägsenhet, flexibilitet utan rotlöshet. Amen.