Djupt traditionell

 
Första kapitlet i vår regel förankrar också vårt liv i historien:
Under kyrkans historia har olika former av kommunitetsliv skapat möjligheter för männi­skor att svara på Jesu kallelse i ett gemensamt liv präglat av överlåtelse, lydnad och enkelhet.
Urcellen utgörs av den första kristna gemenskapen som efter pingstdagen beskrivs som ”ett hjärta och en själ”. Vidare heter det att ”de hade allt gemensamt”. När kloster och kommuniteter med tiden växer fram speglar man sig i denna beskrivning som får teckenkaraktär.
Varje kommunitet har en unik kallelse men urskiljer sin väg genom att lyssna till dem som gått före. När kyrkan är som ”bäst” är hon djupt traditionell och djärvt nyskapande.