Det enda oföränderliga

 
Søren Ulrik Thomsen (se 11/1), som uppskattar ”storstadens livliga larm och muntra myller”, berättar om ett besök i Aten. På den pulserande Mitropolegatan går han in i den lilla 1600-talskyrkan Aghia Dynamis.
”Och där, mitt i alltihop och som det enda oföränderliga, ligger kyrkan precis som den alltid har gjort och alltid kommer att göra, och i detta hus sker precis detsamma som alltid skett och alltid kommer att ske, år ut och år in till tidens slut. Här har man söndag efter söndag hållit högmässa, här har man uttalat den apostoliska trosbekännelsen som den lytt sedan 700-talet, här läses inledningsorden som de står skrivna i evangelierna, här sjunger man kyrie, gloria, agnus Dei som man gjorde i fornkyrkan, och här har Herrens välsignelse kungjorts i 2000 år, för här försöker man inte följa med tiden, utan man talar rätt in i den ur evighetens synvinkel och genom kyrkans nedärvda liturgi.”