Den vackraste platsen

Vad är skönt? Vilken är den vackraste platsen på jorden?

När vi närmar oss existensens fullbordan är det skönheten som kanske mer än något annat på den lidande jorden ger öppningar mot en annan värld än köpandets, säljandets och ägandets. ”Den rena skönheten är vad den är”, skriver Martin Lönnebo, ”en uppenbarelse av en värld bortom.”

I benådade ögonblick kan konsterna låta oss ana denna värld, så som Vincent van Gogh var på god väg att göra när han med sin konst förmedlade ljusets skönhet. Och att Bach aldrig avslutade ”världens överlägset mest komplicerade musikverk”, Die Kunst de Fuge, berodde kanske på att skönheten på jorden aldrig blir fulländad. Men där den får komma till uttryck, och när vi sluter ”egots ögonlock”, anar vi att det finns något stort och äkta som är oberoende av ägande och nytta.

Vad är rätt? Den tredje frågan påminner oss om att det är en särskild förmån att få lätta på ägandets tunga börda genom delning. 

Vad är gott? ”Godheten inbegriper rätten, men är mer, den kan även av ren kärlek avstå”, är Martin Lönnebos svar på den fjärde frågan. Han tillägger:

Jag tror att det viktigaste nu i denna kritiska epok för den andliga odlingen på jorden, med dess stormar, torka och frost, är att särskilt skydda växterna Självbehärskning, Ödmjukhet, Trofasthet.

Och nu ger han oss svaret på vår inledande fråga:

Den vackraste plats jag personligen känner till på jorden är den vid Kristi kors.

Varför är det så? Därför att kärlekens, försoningens och hoppets väldoft är ljuvlig för alla lidande och längtande varelser jorden över.