Den helige Ande och vi

Synodalitet, eller sobornost, förutsätter ett pastoralt ledarskap som ”går tillsammans” med gudsfolket. 

För påve Franciskus innebär det att de som leder både måste gå framför folket, mitt ibland dem och bakom dem.

De går framför för att visa vägen; de går mitt i hjorden för att stärka enheten; de går bakom så att ingen kommer efter på vägen.

En process av urskillning när man tillsammans söker sig fram på nya vägar är mer än en god diskussion. Den synodala modellen, principen att ”gå tillsammans”, förutsätter vars och ens möjlighet att tala öppet, att ventilera sin frustration, att bidra till en fördjupad förståelse av tron och vägen framåt. Bara tillsammans växer vi mot den enhet som inte härrör från mänskliga beräkningar eller omröstningar, utan är – som vid kyrkans första synod år 49 e Kr – ett igenkännande av den doft som Anden efterlämnar. Först då blir det möjligt att säga: Den helige Ande och vi har beslutat (Apg 15:28).

Väntan på Anden är den längre kortare vägen.