Beröm på gott och ont

Abban Poimen sade att en broder hade frågat Abba Pambo om det är bra att berömma sin nästa, och han hade svarat: ”Det är bättre att tiga.” 

De svar som öknens erfarna ger på frågor som ställs rymmer ofta en betydande psykologisk klarsyn. De vet att beröm kan vara lika skadlig för en människa som klander. Även att bli kliad på ryggen kan störa friden. 

Men bör vi ändå inte uppmuntra varandra, applådera den som gjort en god insats? Vi vet alla hur upplyftande det är att få höra ett tack, att ”det där gjorde du bra”. Det finns all anledning att vara generös med uppmuntran. Liksom det finns skäl att inte göra sig beroende av bekräftelse. 

Nu säger inte Abba Poimen att det är fel att berömma, bara att det är bättre att tiga. Om munken avstår från att kommentera en medbroders väl genomförda insats är det för att han önskar honom en djupare frid: den som varken bekymrar sig om beröm eller klander.