Begär inget stort

I sin personliga bibel har Dietrich Bonhoeffer flera gånger strukit under den femte versen i Jermiabokens fyrtiofemte kapitel: 

Begär du något stort för egen räkning? Gör inte det! Jag låter olycka drabba allt levande, säger Herren. Men jag skall låta dig komma undan med livet, var du än beger dig.

Orden utgjorde Guds svar till Jeremias sekreterare, Baruk, som upplever hur ett mörker lagt sig över själen. Han har troget tjänat Gud och Jeremia, han har satt sitt liv på spel men känner det nu som att hans lott inte skiljer sig från den ogudaktiges. ”Jag finner ingen ro”, klagar Baruk.

Guds svar innehåller två delar. Det första består av en reprimand: Begär du något stort för egen räkning? Gör inte det! Vad för det fört “stort” Baruk drömde om? Hade han ambitioner om ledarskap? Förväntningar på ekonomisk återbäring? Hoppades han få axla Jeremias mantel och själv uppträda som profet? I så fall var hans förväntningar felaktiga. Trons vågspel är ett mål i sig. Den som tjänar Gud ska inte förvänta sig belöning, uppmärksamhet och applåder. När vi gjort allt som ålagts oss är det vår lott att säga: ”Jag har bara gjort vad jag är skyldig att göra” (Luk 17:10).

Andra delen av svaret utgör ett löfte: Jag skall låta dig komma undan med livet, vart du än beger dig. Baruk får inte den ro han ber om, men hans liv ska bli bevarat. Är löftet att lita på? Det försiktigt försäkrande hopp som ges Baruk har en enda grund: Guds egen utfästelse att aldrig svika den som inte ryggat för trons risker.

Baruks slutliga öde känner vi inte. Bonhoeffer kom inte undan med livet i den här världen. Men likt kyrkans många martyrer ägde han löftet om att få del i Guds framtid.