Avslöja eller hemlighålla?

En broder ställde en fråga till abba Poimen och sade: ”Om jag ser min broder synda, skall jag då hålla det hemligt?” Den gamle sade: ”I den stund vi håller en broders felsteg hemligt, håller Gud vårt hemligt. I den stund vi avslöjar en broders felsteg, avslöjar Gud vårt.”

Den snudd på anstötlig ömhet som öknens fäder visar mot dem som felat kan ge intryck av att de tar lätt på felstegen. ”Gud förlåter alltid.” Om något budskap går hem i vår tid är det väl just detta: att inte döma. Men när dessa människor vägrar att döma är det inte uttryck för ett slags låt-gå-mentalitet. De är väl medvetna om hur allvarlig synden är, att den skiljer oss från Gud. De är inte heller mindre övertygade än oss om att Gud verkligen förlåter, men har samtidigt lärt sig att det krävs livslång övning för att ta emot förlåtelse så att det leder till förändring. 

För den som riktar udden mot sig själv, som känner sina egna synder, blir det otänkbart att döma andra. Hellre hemlighåller man det man sett hos sin broder, som om man inte sett det.