Ad Orientem

 
I morgon är det Kristi himmelsfärds dag, en fest som fått en alltmer undanskymd plats i kyrkan, vilket gör att vi ibland har ganska absurda föreställningar vad den rör sig om. Och eftersom det fortfarande en röd dag i vår sekulära kalender är den dessutom ett tacksamt ämne för karikatyrer i stil med ”Kristi flygare”.
Vilka bilder gör vi oss när vi hör orden i Lukasevangeliet om att Jesus ”fördes upp till himlen”?
För oss som lever i de bemannade rymdfärdernas tidevarv riskerar himmelsfärden att få fantasin att börja skena. For Jesus som en raket från jorden upp till himlen? Var tog han i så fall vägen? Är himlen en plats bortom galaxerna dit det kanske skulle vara möjligt att en dag nå fram, bara tekniken blir tillräckligt utvecklad? Eller for Jesus direkt till Faderns famn? Innebär det i så fall – eftersom den gudomliga verkligheten är immateriell – att han någonstans mitt i luften förvandlades från en person med en kropp till en andlig varelse?
I den andra skildringen som vi har av himmelsfärden, också den från Lukas hand fast nu i Apostlagärningarna, finns ett viktig förtydligande: ”ett moln tog honom ur deras åsyn.” Här framstår det inte längre som att Jesus flög, med ljudets hastighet, mot himlen. ”Ett moln tog honom.”
Molnet är en viktig symbol i Bibeln för Guds närvaro. Himmelsfärdens budskap är inte att Jesus förvinner ut i universum, bortom månen, mars och de andra planeterna, utan att han träder in i Faderns härlighet, den härlighet som en dag ska ”uppfylla hela jorden”. (4 Mos 14:21)
Det var detta perspektiv som fick de tidiga kristna att uppfatta Himmelsfärden, inte som en stängd dörr – som om Jesus nu tagits ifrån dem – utan som en öppnad port, som gjorde det möjligt för evigheten och tiden att mötas i en glödande, längtansfylld omfamning. Det var en händelse som gav riktning åt kyrkans och den kristnes liv. När den unga kyrkan i sin gudstjänst riktade sig mot öster – ad Orientem– var det för att man förväntade sig att Kristus skulle komma tillbaka från öster, Oriens på latin. Härifrån kommer vårt svenska ord ”orientering”.
Himmelsfärden är en kallelse till omvändelse. Att låta Guds närvaro ge livet riktning, så att vi kan orientera oss bland alla blindskär i tillvaron.