Raklång under himlen

 
Efter att ha firat mässa i Farhults medeltidskyrka, lade jag mig raklång på en bänk vid havet. Blev liggande länge under himlen, slumrande, när tröttheten kom.
Vi hade timmarna innan talat om hur vi genom vilan öppnar oss för Gud. En av de mest verksamma formerna av fasta kan vara att upphöra med sitt eget skapande. Det är vägen till att bli en ny skapelse. Här gäller alltså orden i Hebreerbrevet: ”Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan.”
I morgon firar vi Kristi himmelsfärds dag, en fest som markerar att kyrkan hör framtiden till. Den dagen lämnar Jesus jorden och sätter sig på Faderns högra sida. Han kan nu ”vila ut från sitt verk”. Med honom tar den mänskliga naturen plats i himlen.
Därefter är Guds största gåva till oss trons vila.