Vid omvändelsens port

 
Frågorna tränger sig på när vi vandrar på tempelplatsen. Hur uppstår en kultur där Gud tvingas ut till sidlinjen i den värld han själv skapat? En religion som är stum inför de stora frågorna och förbudsivrande inför de små? Ett folk där en socialiserad kriminalitet blivit en källa till självberöm, ämnet för poesi och parader?
Genom millennier och sekler når oss ekot av Jeremias tempelpredikan: ”Detta hus, som mitt namn är utropat över, tar ni det för ett rövarnäste?” Profeten bär fram sitt budskap vid omvändelsens port; den står alltid öppen. ”Om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan … inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er på denna plats.”
Samma dag firar vi mässa i vår pilgrimsgrupp omkring ett litet utomhusaltare på den plats på Olivbergets sluttning där Jesus grät över Jerusalem.