Vår Jesaja

 
Vem är det Jesus identifierar sig med när han första gången öppnar munnen offentligt?
Profeten Jesaja. Denne gigant i ett förkrympt land. Vars ethos och skick saknar all likhet med samtidens politiska och militära maktspelare och deras rådgivare. En människa som är capax veritatis, förmögen att säga sanningen, och inte bara finner sig i konsekvenserna men välkomnar dem.
På vilkas sida ställer sig Jesus när han avger sin programförklaring? På de nederstas: de fattiga, de fängslade, de flyende, de förtryckta, de förnedrade.
Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.
Med profeterna äntrar en ny ordning scenen. En ordning som framhäver medkänsla, ömhet, sanningslidelse och ett slut på dödandet. Jesaja är profeten som tar maktens svärd och smider om det till en plog. En symbolisk handling i protest mot en militärbudget som kunnat mätta världen.
Och med profeten Jesaja introduceras en ny grammatik för det gudomliga. Efter en renande akt i templet, ett möte mellan himmel och jord, träder han fram som Guds mun med ord som aldrig tidigare hörts. Ingen före Jesaja har talat om en Gud som ”alltid vill förlåta”. (Jes 55:7)
Jesus av Nasaret är vår Jesaja, med ett hjärta och ett språk färgat av profetens.