Till ro i ett knä

Hur kan vi bära varandra genom de många och långa gudstjänster som ligger framför i det liturgiska maraton som Stora fastans slutskede innebär?
Några av fäderna besökte Abba Poimen och sa till honom: ”När vi ser bröder som sover under gudstjänsten, skall vi då väcka dem så att de håller sig vakna?”
Abba Poimen svarade: ”Om jag ser en broder som sover, så lägger jag hans huvud i mitt knä och låter honom vila.”
Var det detta som var fastan: att komma till ro?