Tankar under en morgonbön
Den röda tråden i psaltarpsalmerna i Laudes denna onsdagmorgon (vecka II i Tideböner under året): lita inte på din rikedom.
Oroa dig inte när någon blir rik och välståndet växer i hans hus, ty ingenting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom inte dit ned.(Ps 49:17-18)
Han litade på sin rikedom, han sökte skydd i vad han ägde. (Ps 52:9)
Och i dagens evangelium utlägger Jesus hur ”rikedomens lockelser” kväver Ordet. (Luk 13:22) Eller med den gammaltestamentliga läsningens pregnanta formulering: “Daglönaren stoppar lönen i en börs med hål.” (Hagg 1:6)
Bibeln, inte minst Jesus och Psaltaren, återkommer oupphörligen till hur pengar och ägodelar är förföriska genom sin förmåga att väcka begär. När blir pengar beroendeframkallande? När jag börjar betrakta dem som ”mina”, något jag gjort rätt för och gör vad jag vill med.
Hur ska då pengar betraktas? Som något som är till för att delas. Walter Brueggemann skriver: ”Att betrakta pengar och egendom som något som är till för att delas utmanar den marknadsideologi där den andre alltid är en rival, en konkurrent, ett hot.”
Det är alltså inte pengarna som är problemet – Jesus generar inte den som är rik – utan att vi sätter vår trygghet till dem. Så vad ska man lita till istället? I Psaltaren denna morgon över vi oss att be med orden: Jag litar på Guds godhet nu och för evigt. (Ps 52:10)