Skrinläggning

 
I dag firas 500-årsminnet av Linköpingsbiskopen Nikolaus Hermannis (se vårt Synaxarium) skrinläggning med vesper i Linköpings domkyrka och efterföljande måltid i S:t Nikolaus katolska församling.
”Skrinläggning” kallas det när ett helgons reliker överförs från dennes grav till ett skrin. Detta bevaras sedan, ofta i en kyrka, kanske infällt i altaret. Reliken är inte föremål för tillbedjan, men för vördnad.
Vördnaden för reliker har inget med magi att göra, utan med tron att kraft utgår från heliga människors liv och att deras förbön gör verkan även efter deras död. Ty ”för Gud är alla levande”, som Jesus uttrycker det när han talar om Abraham, Mose och profeterna. Det första bibliska exemplet är berättelsen i Kungaböckerna om hur ett lik fick liv när det kom i kontakt med den döde profeten Elisas ben.
”Protestantismens sekularisering är bara det oundvikliga resultatet av dess förkastande av kulten av martyrer och helgon”, sa den tyske teologen Erik Peterson (1890–1960). Det kan upplevas en smula provocerande. Men det finns anledning att reflektera över vad han menade.