"Point of no return"

 
I början av det artonde kapitlet besökte Jeremia krukmakaren i dalen. Nu återvänder han till samma bilder i en ny profetisk aktion, men denna gång är utgången långt mer förödande. När Jeremia uppmanas att först köpa en lerkruka, och senare krossa den, är syftet att demonstrera hur folket nått ”a point of no return”.
Krukan ska krossas så fullständigt att ”den aldrig mer går att laga”. (19:11)
Den profetiska handlingen har inte längre uppgiften att fostra och väcka till omvändelse, så som förut har varit fallet. I Jeremias tidigare budskap har alltid funnit ett ”om” – om folket lyssnar till Herren ska en väg till livet öppnas mot alla odds.
Nu finns inte längre något ”om”. Ingen klausul som skulle kunna förenar utgången. Israel har passerat en gräns – ”de har byggt offeraltaren där de bränner sina barn som offer åt Baal” – och det går att avläsa i den profetiska retoriken i denna olycksbådande text. Är det Herren nu säger oåterkalleligt?