Påskfastans profet

 
I dag inleder vi i vårt lektionarium läsningarna från påskfastans stora profet, Jeremia från Anatot. Vi kommer nu, tillsammans med den stora allmänkyrkliga traditionen, att dagligen läsa ur hans bok ända fram till påsken.
Mellan Jeremia och oss skiljer drygt två och ett halvt årtusende. Men vi lever i samma värld. Vår belägenhet liknar på ett egendomligt sätt hans. Liksom de utmaningar vi står inför. Jeremias livsuppdrag definieras i sex verb i det första kapitlets kallelsescen. Han ska ”rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera”. En mörk rot måste dras upp, respektabla strukturer rivas ned. Då som nu. Kampen för att plantera hopp i den själ där inget hopp finns får inte avstanna. Det gällde då och det gäller nu.
Det tvåfaldiga uppdraget, dom och upprättelse, ekar genom sidorna av hans bok och är lika oupplösligt förbundna med varandra som det nytestamentliga paradigmet korsfästelse och uppståndelse. En bättre följeslagare på väg mot påsken än Jeremia är svår att finna.