Pantokrator

 
Uppenbarelseboken utgör profetlitteraturens crescendo. Två viktiga förhållanden framträder under läsningen. För det första: Gud är pantokrator, allhärskare, och hans makt är suverän. Herren står inte i beroende till någon och delar inte sin tron med någon.
För det andra: Gud kommer att göra upp räkningen med varje välde som styr genom våld och förtryck. Men inför den romerska maktens framfart under det första kristna århundradet ”behövs de heligas uthållighet och tro” (Upp 13:10).
Lärjungaskapets logik innebär en våldsam död för många av dem som vägrar ta till svärd. Icke-våldets väg är självklar i den tidiga kyrkan. De heliga går under. Martyrernas antal räknas i tusentals när vilddjursstatens raseri är obarmhärtigt. För en tid. När dess fall kommer ska allt gå snabbt: ”På en enda timme har den ödelagts” (Upp 18:19).