Övning i ödmjukhet

 
”En ödmjuk människa såras aldrig djupt av kritik eller angrepp.” (Gunnel Vallquist)
Det gäller att se hur även illasinnad kritik har något positivt att ge. Därför finns ingen anledning att reagera med indignation, än mindre med agg. I den mån det ligger något i kritiken får vi ett tillfälle att rätta till något som är fel. Är den obefogad angår den oss inte.
Men ska man acceptera att bli förnedrad? Om något är förnedrande är det behovet att ständigt försvara sig. Självhävdelsens krampaktiga försök att slå sig fram.
Askes är övning i ödmjukhet. Och ödmjukheten övas aldrig bättre än i förödmjukelsen.