Ovinter

Vi får nu ständiga påminnelser om hur snabbt klimatet förändras. Vintrarna i Sverige är på väg att töa bort. I Skåne blev den meteorologiska vintern i år bara sex dagar. Vasaloppet, som går av stapeln på söndag, riskerar att förvandlas till vattengymnastik snarare än skidåkning. Från meteorologiskt håll har förslag kommit om att ett nytt begrepp kanske borde införas för den vinter som aldrig kommer: ’ovinter’.

En av dem som tidigt framhöll hur den kris som en del forskare i dag beskriver som ”ett planetärt akutläge” handlar om självbild och världsbild, var poeten och lekmannateologen Philip Sherrards. För att en verklig förändring ska bli möjlig måste vi återfinna en känsla för världens helighet, menade han. Vilket inte innebär att de ansträngningar enskilda människor gör för att, mot alla odds, förändra sin livsstil är betydelselösa. Sherrard kommenterar det som närmast blivit ett mantra i vår tid, vad han kallar den ”farliga frestelsen” att problemet är så stort att inget vi gör på det individuella planet har någon egentlig betydelse för att åstadkomma en förändring. Samtidigt som han betonar hur viktigt det är att vi inte bara inriktar oss på symptomen. Han skriver:

Det är en förförisk attityd. Varje liten handling, hur patetisk den än verkar, räknas, och kan visa sig få oförutsedda konsekvenser. Tankar som inte åtföljs av motsvarande handling stelnar snart. Samtidigt som handlingar som springer fram ur felaktiga föreställningar lätt blir kontraproduktiva, eftersom våra handlingar i första hand rör vid symptomen. Orsakerna är rotade i vårt sätt att tänka, och det är därför vår kris främst av allt är en fråga om självbild och världsbild.