Överflödande tacksamhet

 
Inte för mycket, inte för lite. Det riktmärket ger ofta fäderna vare sig det gäller mat, sömn eller annat som hör till våra grundläggande behov. Fastan är bland mycket annat ett skydd mot överdrifterna. Den bevarar oss på Vägen – en av de viktigaste tidigkristna metaforerna för tron – och föder därmed en eukaristisk livshållning.
Upprepade gånger möter vi i Nya testamentet uppmaningen att låta vår ”tacksamhet överflöda” (Kol 2:7). En särskild påminnelse får vi varje onsdag och fredag, veckans två fastedagar, då morgonbönen inleds med orden ur Psaltaren 95: ”Låt oss träda fram inför honom och tacka.”
Här ges ett enkelt ”instrument” för urskillning: Den fasta som inte väcker tacksamhet är inte en ”rätt fasta”. Men allt som får vår tacksamhet att växa bevarar oss nära Gud.