Ömsesidigt befruktande

 
Avskildhet och gemenskap befruktar alltså varandra och har samma mål: fullkomlighet. Med Jesu ord: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”
En munkfader skriver: ”Helt fullkomlig är bara den som härdar ut med sin rädsla i öknens kusliga ensamhet med samma storsinthet som han uthärdar sina bröders svagheter i klostret.”
Därför talar den helige Benedictus i det första kapitlet av sin regel om hur ett liv i större avskildhet förutsätter träning i ett liv i gemenskap. Inte heller vi väljer mellan bön i den egna kammaren och gudstjänstgemenskap med bröderna och systrarna. Det ömsesidiga befruktande som vår regel kallar oss till är nödvändigt.