När kommer enheten?

Svärdet som genomborrar Marias hjärta går genom varje troendes själ. Att leva i tro är också att uthärda det svärdet. Att inse att det finns schismer som just nu inte har någon lösning.

Att tro, sa Karl Rahner, är att vägra att alltför snabbt tänka på försoning. Att vara beredd att leva med en konflikt tills den nått ända ned i botten av vår kluvenhet, vår oförmåga att mötas på djupet. 

Vägen till enhet är lika kort som lång. Kompromisser och eftergifter, att mötas halvvägs och försöka foga det egna till andres, är sällan en fruktbar ekumenisk stil. Att forcera fram enhet genom att undvika eller bagatellisera det som skiljer oss åt kan vara en form av otro. Som pilgrimer måste vi gå en väg där vi tålmodigt uthärdar det irrationella och oöverblickbara. 

Enheten kommer, som alla Andens gåvor, i ett ögonblick vi inte väntat, som den stora överraskningen som överrumplar oss alla. Vägen genom kärlekens smärta, vårt ja till den Korsfäste, leder till lösningar vi aldrig kunnat tänka ut.

Medan vi väntar i höstnattens kyla: odla vänskaper, fördjupa kunskaper, undanröja fördomar, hålla hoppet levande. Och bevara friden i det genomborrade hjärtat.