Moral och politik

 
Genom nästan hela Jeremia bok finns en märkvärdig konvergens: Guds och Babylons intressen sammanfaller. Profeten går så långt att han låter Gud kalla den babyloniske världshärskaren Nebukadnessar ”min tjänare”. Det är ett av de mest anmärkningsvärda påståendena i hela boken. Samtidigt som Jeremia bok så småningom kulminerar med ett utdraget, lidelsefullt och rasande angrepp på samma Babylon.
Hur kan detta förstås?
Profeterna insisterar på ett samband mellan moral och politik i världen. Profetisk tro tar ställning i samtidens offentliga frågor, den existerar inte i ett religiöst vakuum. När det redan i dagens läsning antyds att den probabyloniska tonen inte kommer att höras för alltid, är skälet samma grundläggande moraliska koherens.
Konsekvent framhåller profeterna den kritiska punkten i all maktutövning: att visa barmhärtighet mot de fattiga. När det blir dags för Babylons sorti från den politiska scenen understryks just det som en gång ledde till att Babylon blev Guds partner i uppgörelsen med orättfärdighet. Det stolta imperiets fall motiveras med orden: ”Du visade inget förbarmande, ditt ok tyngde även de gamla.” (Jes 47:6)