Lidandets fasta

I går framlades vid Uppsala universitet den första avhandlingen om Emil Gustafson, älskad andlig lärare i Sverige vid 1800-talets slut. I kretsar där man törstade efter ett rikare liv med Gud lästes och citerades Emil Gustafsons böcker ivrigt under och ännu mer efter hans levnad.
Ett av dragen i hans andliga undervisning var lidandet som Gud redskap för att leda människan bort från självupptagenhet och distraktioner, till en större närvaro inför Gud. Som metafor för lidandet använder han öknen.
Avhandlingens författare visar hur öknen för Emil Gustafson är platsen där Gud alltid uppenbarar sig. Gustafson skriver: ”Då vi vända ryggen till denna verldens förtrollning och vända vårt ansigte mot öknen, få vi se Guds härlighet.”
Men öknen är inte alltid platsen som människan frivilligt söker sig till. För att leda henne dit använder Gud lidandet: en ofrivillig form av fasta som för oss närmare Gud.