Julfastans profet

 
I dag inleds julfastan i västlig tradition; i öst har den pågått sedan 15 november. Lilla fastan, som den kallas i relation till Stora fastan inför påsken, är förberedelsen inför firandet av mysteriernas Mysterium, Guds människoblivande, och dess konsekvens, formulerad i en berömd sentens av kyrkofadern Athanasios: ”Gud blev människa för att människan ska bli gud.” Här talar vi om den gudomliggörelse som inte bleker utan fulländar det mänskliga i människan!
Det säger sig själv att det glädjebud vi firar under julnatten kräver sin förberedelse. Hur ska vi annars kunna vara närvarande när det Ofattbara och Outsägliga röjer sin hemlighet? Under denna fastetid uppmuntrar därför kyrkan till återhållsamhet. Utan fasta blir orden om att människan inte ska leva endast av bröd, inget mer än just ord.
Julfastan har i likhet med övriga tider under året sitt särskilda urval av bibelläsningar. Liksom Jeremia är påskfastans profet, är Jesaja profeten framför andra under adventstiden. I år ska vi i fastebloggen fram till jul (söndagar undantagna) uppmärksamma denne profet. Vem var Jesaja, Amos son? Hurdan var den tid i vilken han levde? Vilka var de politiska ledare – Ussia, Jotam, Achas och Hiskia – han riktade sig till? Vad var hans ärende?
Jesajaboken inleds med profetlitteraturens stora imperativ: Shema! ”Hör himmel och lyssna jord! Herren talar.”
Men att lyssna till profeten är inget för den som förordar business as usual. För nu är något nytt på väg.