Johannesvägen

Påsktidens med sina sju söndagar ges oss för att vi ska växa in i vår påsktro. Samtliga dessa söndagar – förutom bönsöndagen som har en lite annan karaktär – läser vi ur Johannesevangeliet. 

När Johannes kallas ”den lärjunge som Jesus älskade” är det inte för att han är favoriserad av Jesus, snarare för att han är ett tecken genom sin receptivitet. Han tycks ha en alldeles särskild förmåga att öppna sig för den kärlek som oavbrutet strömmar mot oss alla som ett levande vatten. 

När frågan ställdes under Jesu sista måltid med sina lärjungar inför påsken, om vem som skulle förråda Jesus, står det att Johannes ”lutade sig bakåt mot Jesu bröst”. Uttrycket ä identiskt med det som används om Jesus i Johannesprologen: ”Ingen har någonsin sett Gud, den enfödde Sonen, som vilar vid Faderns hjärta, han har kungjort vad Gud är.” (Joh 1:18; 1917)

Jesus känner Guds hemlighet därför att han vilar vid Faderns hjärta; Johannes tro får sin näring genom att han vilar vid Jesu hjärta.