Hedersplatsen

 
Jesus hör hemma hos Fadern. Och vi hör hemma hos Jesus.
Med orden och stigit upp till himlen, och sitter på Faderns högra sida sammanfaller trosbekännelsen med Psaltarens tronbestigningspsalmer: ”Så lyder Herrens ord till min härskare: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.” (Ps 110:1)
Psaltaren får sin profetiska uppfyllelse i Kristus, psalmsångaren. Israels lovsång är hennes bekännelse. På samma sätt med kyrkans. Lex orandi, lex credendi. Så som vi sjunger, så tror vi. Därför är credot, efter predikan i varje söndags gudstjänst, en doxologi, en hyllning till honom som efter att ha fullgjort allt för hela världens frälsning har intagit hedersplatsen i himlen och nu säger till oss: ”Ni skall vara där jag är.” (Joh 14:3)
När trosbekännelsen får förfluten tid och framtid att smälta samman i nuet antar den formen av profetia.