”Han är galen!”

 
Profeter. Heliga dårar. Finns de fortfarande? Jag mötte en i går. Norrmannen Sigmund Bø, som i vildmarken just byggt en väldig stavkyrka. (Sveriges enda stavkyrka, i Hedared, är en pygmékyrka i jämförelse.) Långt från allfarvägarna. Långt från människorna. Mitt i ingenstans.
Till vilken nytta? För vem?
Det finns sådant vars legitimitet inte är nytta, inte tillgänglighet, inte efterfrågan. Det är till i sin egen rätt och just därför ett tecken som väcker häpnad.
Så uppfylls den helige Antonios ord: Det kommer en tid när människorna är galna, och när de ser någon som inte är galen säger de ”Han är galen!”, eftersom han inte är som dem.