Fly!

Abba Johannes den Korte sade: ”En gång när jag gick på vägen mot Sketis med rep, mötte jag en kameldrivare som pratade oavbrutet och gjorde mig arg. Då lämnade jag min packning och flydde.” 

Uppmaningen att fly hör till de oftast återkommande i tänkespråken. Varför fly? Inte av förakt eller likgiltighet. Inte heller från ansvar eller mänsklig samvaro. I en frisk gemenskap finns alltid utrymme för en människa att bli den hon är inför Gud. Men det förutsätter att vi genomskådar och tar avstånd från system som främjar likriktning och kontroll. Vanor och mönster av projiceringar och dominans letar sig så lätt in i våra relationer. Allt sådant som erbjuder genvägar till självinsikt. 

Det oavbrutna, tomma och självsäkra pratet hör dit. Abba Johannes insåg att han aldrig skulle få tyst på kameldrivaren. Han behövde fly. Det ytliga pratet invaderar själen, riskerar att väcka både aggression och modlöshet. Då gäller det att stänga av, att fly, att dra sig tillbaka till stillheten. För att bevara friden och den klara blicken.