“Det är vi eller dom”

”Fienderna förfölj mig ständigt” (Ps 56:2). Otaliga gånger hör vi utrop som detta i Psaltaren. Men är det sant? Eller ritar psalmisten fiendebilder som gör honom själv till offer och får honom att börja omänskliggöra sin omgivning?

Nutida forskning har försökt förstå de underliggande mekanismer som skapar fiendebilder. Vad är det som på kort tid kan förvandla goda vänner till fiender där man börjar beskriva den andre som hotfull, primitiv och oberäknelig? 

Retoriska och socialpsykologiska studier visar hur grunden för skapandet av fiendebilder är begreppsparet ”vi” och ”dom”. Utan ett tydligt vi och dom kan man varken skapa fiendebilder eller eskalera konflikter. Och när en fiendebild etablerats börjar vi även tolka normala händelser som aggressiva.

En retorik som bygger på fiendebilder mister utrymme för nyanser och balanserade bedömningar i en konflikt. Konflikter förekommer ständigt och kan ofta vara konstruktiva. Men det förutsätter att vi vågar bearbeta de föreställningar av dem-mot-oss som är en stark kraft inom oss människor, och gör att vi tenderar att uppfatta världen i motsatser.

En avgörande drivkraft i uppdelningen vi-och-dom är rädslan för det främmande. Den får oss att utmåla andra grupper som främmande eller suspekta. Men om vi förstår de mekanismer som skapar fiendebilder när vi känner oss hotade, behöver vi inte låta dem leda till att vi demoniserar eller förtalar andra. De psalmer som konfronterar oss med våra fiendebilder kan hjälpa oss att identifiera hur de verkliga fienderna ofta är de rädslor och föreställningar vi själva bär på.