Ett fragment av framtiden

 
Uppståndelsen har en gång för alla övervunnit dödens dödlighet. Vi bär ett fragment av framtiden inom oss fastän vi ännu är underställda förgängligheten. Men så länge ”allt” inte är ”mycket gott” kvarstår glappet mellan hopp och verklighet. Vi lever i ett provisorium – mellan Kristi uppståndelse och alla dödas uppståndelse – men med den stora skillnaden att vi nu, genom tron, sträcker oss mot en framtid som inte längre är osäker.
Vi talar då inte om framtiden som en avlägsen händelse, utan om något som är i Kristus. Han är framtiden, och hans närvaro i oss upplivar hoppet om den dag när allt i enlighet med löftet ska sammanfattas i Kristus. Allt på jorden och allt i himlen.
Den dagen, när början och slutet inte bara korresponderar med varandra, men slutet kommer att överträffa början.