En regel för Anden

 
Att leva med en andlig regel kan liknas vid att ha en stav stödja sig mot när man fått ett slag på höftleden. Den bilden använde vår vän Hans Johansson – salig i åminnelse – när han talade om regeln.
Det är för vår svaghet vi behöver staven. De starka behöver ingen regel. Om vi en dag når dit är det inte för att vi har växt förbi regeln, utan för att den har blivit ett med vårt hjärta. Det är Anden som gör levande, inte bokstaven.
Regeln är alltså en ordning genom vilken vi binder oss vid nåden, platsen där apostelns ord uppfylls: ”Anden stöder oss i vår svaghet.”
Den som ännu inte är redo att dagligen följa en regel skulle kunna börja med att göra det på kyrkans fastedagar. Varje onsdag och fredag är oss givna för vår svaghets skull, för att nåden skall få ett djupare fäste i våra bröst.
I kväll firar vi liturgin i Övre salen. Där finns allt.