En apostels testamente

 
Under årets apostlafasta ska vi fram till den 29 juni, då apostlarna Petrus och Paulus firas, ägna denna spalt åt en daglig betraktelse av en apostels testamente: Andra Timotheosbrevet, som också varit vår läsning i lektionariet den gångna veckan. Denna epistel är apostelns mycket personliga testamente till sin mest förtrolige andlige son, ”mitt kära barn Timotheos”, som Paulus kallar honom i brevets inledande hälsning (jfr 1 Kor 4:17).
De två följdes åt under ett par decennier, från ca 46-67 e Kr, och ingen annan av Paulus lärjungar kom att stå honom så nära som Timotheos. Paulus döljer heller inte sin favör för denne: ”Jag har ingen med samma förmåga att känna det rätta ansvaret för er”, skriver han till församlingen i Filippi (Fil 2:20).
Bördan av församlingarnas andliga väl vilade tungt och oavbrutet på aposteln. Allt annat fick stå tillbaka för ansvaret att vara herde för dem som anförtrotts honom. I Timotheos känner han igen sig själv, och kan därför skriva till honom: ”du har troget följt mig.” (2 Tim 3:10)
I relationen mellan den äldre och den yngre, den andlige fadern och hans son, grundläggs ett ledarskap för en ny generation. Inget formar den blivande ledaren mer än umgänget med den som står över honom i Kristus. Den som fått mycket kärlek, visar stor kärlek. Och ”den som har kärlek, han är känd av Gud”. (1 Kor 8:3)