Det naturliga

 
Det naturliga för människan är att vara vänd mot den andre. Mot Gud, mot sin nästa, mot allt skapat. Kärleken är vår naturliga livsenergi, men när denna energi blockeras börjar habegäret gro i dess ställe. Vi söker behärska världen istället för att förvandla världen.
I det ljuset måste fastan förstås och prövas så som en handling som inte är mot naturen utan för naturen: en väg på vilken vår relation till Gud och till världen på nytt blir vad den en gång var. Därför kan endast den rätt avstå från livets välsignelser, som först fått en försmak av Guds mildhet och godhet.
Det mellanrum fastan skänker till det skapade är ett avstånd av respekt och förundran. När Gud, och inte jaget, blir centrum börjar vi betrakta världen i det ljus där allt skapat blir föremål för kontemplation. Vi ser Gud i allt och alla. Det hårda hjärtat mjukas upp och antar den djupaste känslighet för världens skönhet och människornas lidande.
Vi förvandlar nu världen istället för att behärska den.