Det förstörda linneskynket
I dag får Jeremia (13-1-11) utföra en symbolisk handling, ett slags profetisk pantomim som inte behöver några verbala tillägg: han skall köpa ett höftskynke och binda det kring höften. Efter en tid får han bege sig till Eufrat och gömma skynket i en bergsskreva. Efter ytterligare lång tid uppmanar Herren honom at återvända till Eufrat och leta upp det gömda höftskynket. ”Men då var det förstört och dög inte till någonting.”
Höftskynket som blivit förstört och oanvändbart genom att det länge legat i bergsskrevan, får åskådliggöra följderna av Guds folks trolöshet. Guds folk är Guds prydnad. På samma gång som vi har iklätt oss Kristus är vi Kristi klädnad. Så som dopets klädnad ger oss skydd omsluter vi Gud, till beskydd och beröm när hans namn svärtas ner och hånas. Därför kom Etty Hillesum att i koncentrationslägret se det som sin kallelse ”att ta ansvar för Gud”, att ge honom en skyddad plats mitt i all terror och skräck.
Det är det omvända profetiska perspektivet. ”Gud är, trots allt, i trygga händer hos oss”, skriver hon två månader för sin död.