Den enda definitionen

 
Tre personer från det första förbundets tid uppmärksammas under året i vårt lektionarium: Abraham (9 oktober), Mose (4 september) och Elia (20 juli). I dag firas alltså minnet av Mose med läsningen om mötet med Gud i den brinnande busken.
Berättelsen är universell och arketypisk, en manifestation av Guds innersta väsen. Busken brinner med en eld som varken falnar eller förtär, samtidigt som Gud avslöjar sitt namn för Mose: Jag är.
”Gud är” betyder ”Gud är kärlek” – den enda definition som ges av Gud i Nya testamentet – vilket i sin tur innebär att världen är alltigenom älskad. Efter att i en retreat ha mediterat över den brinnande busken skriver Lev Gillet skriver: ”Vi förstår nu vad vi måste kalla Gud om vi ska våga färdas ända in i hans hjärta. Gud är gränslös kärlek.”
Människan är inte bara föremål för denna kärlek, hon är den genom vilken Guds kärlek omfamnar allt skapat och förenar det med sig.
Här är kärnan i den kallelse Mose fick. Och i varje kristens kallelse.