De som bäst möter sin tids behov
Under hösten har jag gästat två vitala kloster i Norge. För några veckor sedan bodde vi hos karmelitsystrarna i Nordnorge, och den gångna veckan hade jag förmånen att tillbringa några dagar hos trappistsystrarna på vackra ön Tautra i Trondheimsfjorden. Trappisterna är en reformerad gren inom cisterciensorden.
Här bor ett 15-tal systrar, alltifrån en grupp unga noviser till erfarna trappister som berättade att de tillbringat tid för enskild retreat i Thomas Mertons eremitage i Gethsemani. Det var inte utan att mötet med systrarna, liksom böner och mässor i det vidunderliga kapellet, påminde om Monastero di Bose. Samma lätthet och frihet, en charisma att ”översätta” det monastiska livet till vår tid. Och när det sker bland trappister blir det ovanligt dynamiskt.
Kyrkan har sällan varit i så stort behov av ett friskt monastiskt liv som i dag. Så mycket av vår tids evangelisation tycks bestå av ett försök att övertala människor att tillämpa på Gud den längtan efter dramatik, spänning och tillfredsställelse som livet ständigt är en jakt efter.
I klostret på Tautra framstår den kontemplativa devisen som självklar: De som bäst svarar mot sin tids behov, är de som inte har för avsikt att svara mot dem.
