De saliga

 
I kväll inleder vi firandet av årets stora allhelgonafest (se Synaxarium), minnet av alla dem som Jesus prisar saliga. Men när vi läser berättelserna om helgonen kan vi tycka att många av dem betalat ett högt pris. Som det heter om somliga av dem i allhelgonadagens epistel: ”de blev stenade, söndersågade, avrättade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, de led brist, förföljdes och misshandlades … De måsta hålla till i ödemarker och bergstrakter, i grottor och jordhålor.” (Heb 11:37-38).
Om dessa är saliga – då måste saligheten vara korsmärkt! Berättelsen om martyren Karpos av Pergamon kan utgöra en illustration. När Karpos spikades vid pålen log han. Soldaten frågade häpet om anledningen och han svarade: ”jag såg Guds härlighet och blev glad.” Vad är detta? Någon som har sitt fäste och sin tyngdpunkt någon annanstans. Någon som är fri från sig själv.
Vem kan vara saligare än den smakat den frihet som Kristi kors har vunnit åt oss?